29 september 2014

Verkliga vildningar - del 4 I sina förfäders spår


Att sluta cirkeln: aborigierna, Eric och jag, (2006) är som titeln antyder, en trippel historia. Den handlar om författarens Lotte Mjöbergs egen resa, som går parallellt med anfaderns Erik Mjöbergs resa 100 år tidigare. Men kanske handlar den mest om dem av Australiens aboriginer runt vilket hela historien kretsar. De levande och de döda.

Erik Mjöberg var ingen trevlig person. Han plundrade skelett från aboriginegravar trots att både landets lagar, såväl som de berörda aboriginegrupperna, förbjöd det, och fraktade dem med skamlös stolhet hem till Sverige. Det är lätt som Lotte Mjöberg konstaterar att hänvisa till tidens anda. Att han inte visste bättre därför att detta var vad en man av hans kaliber förväntades göra. Men en genomgång av reseanteckningar från hans Australienresa 1910 visar att Erik är så osympatisk att även hans samtida, mycket europeiska resekamrater inte står ut med honom. De försöker avråda honom från gravpludringen men misslyckas. I Sverige hyllandes dock Erik som en modig antropolog och vetenskapens förfäktare, helt i linje med tidsandan.

Att sluta cirkeln, är en anspråkslös bok om ett viktigt ämne. Den handlar om anfäder och anmödrar som vanvördats, förflyttats och måste få komma hem. Den handlar också om att möta det förflutna, sitt arv och sin familjs förflutna, även om det inte är vackert. Det finns ett tystlåtet mod hos författaren, ett mod som går ut på att vara närvarande i sin tid, våga möta andras blick och se såväl bakåt och framåt utan att vika undan. Hon vare sig försvarar eller gör ner Eric. Men hon går i hans fotspår och hjälper till att trassla ut några av ödestrådarna han trasslat samman. Och blir därmed delaktig i ett återlämnade av skelett från plundrade gravar som ekade genom världen och blev startskottet för nyvaknade förhoppningar om att gamla gravar skulle återställas och heliga artefakter återlämnas.

Återlämnadet av skelett och artefakter som stulits och förflyttats, är en viktig del av att läka skadorna efter kolonialsamhället. Lotte Mjöberg blev en del av detta arbete. Men framför allt visar hon på modet hos den som följer ödet dit hon måste följa det, och inte skyggar för nuet. I sitt handlade visar hon att den som vågar möta dem man måste möta, och är närvarande i nuet, den personen kan också vara med och förändra tiden. 

21 september 2014

No one from the beginning of time

No one from the beginning of time has had security.

Eleanor Roosevelt 1884 - 1962


(Foto: Dimma över Sörmländsk sjö)



18 september 2014

Oden säger - det finns bara sejd och sejd


Det finns bara sejd och sejd

sejden i livet som föder kraften som stiger i ryggradens kotor 
(och döden som slingrar med. Det är samma)

Det finns ett språk dock
i varje mark
som kanske du förstår

Den talar gärna, men det är inte säkert
att betydelsen dig når

De talar gärna
som i markerna bor

Om du tror att det är bara du, bara du som lockar dem
kan det bli tyst i nejderna

Naturen och andarna, tycker inte om begränsningar
de vägrar varje form av fängelse
och flyr in i sig själva

Häng av shamankappan, och ställ trumman så imponerande
ta av kängorna de dyra, och ringen du fick av mästaren

Lägg kinden mot marken 
luta ryggen mot barken 
låt jordens orm stiga

aktivera barnets språkrum
så kanske markerna talar
och de andar som valt att bo där

Till dig, till dig
på ett språk du förstår
allas språk
djupt i minnets innersta balk




13 september 2014

Life is either


Life is either a daring adventure or nothing at all. Security is mostly a superstition. It does not exist in nature.

Helen Keller 1880 - 1968

10 september 2014

Nordiska gudinnor och Vilda runor


Nordiska gudinnor - VarDagsmagi för dagen kvinnor finns i nytryck sen en tid tillbaka.

Samtidigt arbetar jag med illustrationer till nästa bok: Vilda runor - magiska tecken i VarDagen. Det var länge sen jag bytte skrivredskapen mot tecknarredskapen och det är riktigt kul. Inspirerat av nordiska hällristningar och europeiska grottmålningar tecknas det vilt och ohejdat. Med resultatet att det ligger bilder över hela röda rummet där jag bor, inklusive på tvättställningen (där tvätten inte tagits ner än).

Det är något med skapandet. Kanske framför allt det skapande som inte är det man är mest bekant med, som lockar fram en pirrig känsla av att vilja skapa än mer. Plötsligt är det dags att plocka fram de texter jag skrev under min resa i Mexiko. Se vad som kom fram med hjälp av havsvågor och strandpromenader. Redigera och uppdatera. Se över om jag har sagt det jag vill säga. Om något behöver tas bort eller läggas till.


Skapandet fortsätter. Det är rätt tid. Skördetid. Att vårda, plocka och bestämma vad som ska tillredas.


9 september 2014

Nordiska gudinnor - Vardagsmagi för dagens kvinnor - i nytryck


Nordiska gudinnor - Vardagsmagi för dagens kvinnor, finns i nytryck sen en tid tillbaka. Det är jag stolt över, och det är säkert gudinnorna också. Förlaget Livsströmmen håller på att avveckla utskick direkt från förlaget. Utmärkt pris och snabb leverans finns på till exempel Adlibris.
























Presentationstext från förlaget:
Detta är en praktisk, inspirerande och stärkande handbok för dem som vill ta sig ur de trånga kvinnoroller vi fortfarande uppfostras i. Den nordiska häxan Sofia Axelsson tar oss med på en spännande färd, genom tid och rum, i den mångdimensionella Väven. Genom nordiskt inspirerad häxkonst, med magiska övningar, naturnära ceremonier och livfulla sagor, öppnas portar till de krafter som finns tillgängliga för oss alla. Vi möter Freja, Idun, Hel, Skade och många andra gudinnliga förebilder, som ger oss modet att skala av det vi inte längre behöver och väcka det vi vill väcka.


God läsning!
Sofia Axelsson

2 september 2014

Verkliga Vildingar - del 3 Hon som dansar med ormar


Virpi Pahkinen är en av Finlands största inom modern dans. Hon är också en ständig resenär och en fantastisk författare. Att följa henne i Ormbäraren (2013 på svenska) är en hallucinogen trip där länder, dansföreställningar, älskare och andliga upplevelser avlöser varandra med svindlande hastighet. Pahkinen är en andlig finnare med kroppen som redskap: dansen, yogan och kroppars möten avnjuts och görs till poesi. Kanske är just att hon arbetar med kroppen, och låter alla delar av upplevelsen finnas med, som hon känns så närvarande. Det saknas inte disciplin, men det är inte den tröttsamma späkningen för späkningens skull. Hon arbetar hårt, men anden växer också en sen clubkväll.

Språket är en medveten vandring i moderna landskap där gamla gudar har en självklar plats. Aldrig stilla, ständigt på väg. Dansens ande manar till arbete! står det på invikets utdrag. Pahkinen är en alldeles verklig vilding med den öppna själen som kompass. Läs Ormbäraren. Se henne dansa i atom by atom, eller Return of the Goddess. Det väcker livsandarna.